(f)unplugged roterande bilder

Som fågel Fenix!

Man kan tro att den där gubben lagt ner sin blogg för gott, men där misstar man sig!

Sedan senast har låten “Letting go” gjort succé. Eller jag kanske skulle säga att den var ett embryo många ville se utvecklas.

Nu hände ett och annat i livet, sådär som det kan, och det tredje ledde till det fjärde. Gubben blev singel ett tag, slutade i sin grupp (f.d “11 Nautic Miles South” / nu “Nautic”), och styrde ensam mot nya äventyr.

De tog mej så småningom till en ny underbar famn, jag fick nytt tak över huvudet och nu…. Nu har jag börjat dra ihop ett rockband igen.

Vänta bara. “Letting go” ska spelas in och erövra världen. Förr eller senare.

Letting go

“Long time no see!”

Sedan sist har jag hunnit börja spela i ett lokalt rockband, “11 NMS” (Eleven nautic miles south).
Vi finns på fäjsbuck, för den som mot förmodan är intresserad.

Hur som haver - ett rockband utan låtar blir något tråkigt i längden, så därför har jag fått sätta på mig tänkarmössan o börjat spåna ihop lite låtar ihop med de övriga goa bandmedlemmarna.

Detta är en av de låtar som är tänka att bli en bandlåt vad det lider.

Här inspelad “on the fly” under en härlig förkylning. Det är precis så rocklåtar ska spelas in… med lite grojs i halsen o nån grad feber.

“Letting go”: Letting go

Släpp loss kraften!

Kom ut ur era äggskal o rocka loss!

Release me

Elektrifierade strängar

Bloggen har inte uppdaterats så mycket på senare tid.
Detta beror inte enbart på tidsbrist, utan även på att jag experimenterat mycket med olika instrument och gitarrtekniker för att försöka föra mig framåt. Då har man inte tid att skriva… ?

Jag spelar nu allt mer elgitarr. Tänkte lägga upp ett par ljudklipp här senare.
En annan sak som hänt sedan vi hördes sist här i bloggen är att jag hamnat i ett band. Ett band som egentligen består av folk som inte fick vara med i något annat band. Därmed arbetsnamnet “VSIFVMINAB” (Vi Som Inte Fick Vara Med I Något Annat Band).

Jag slänger ur mig en sista visa här innan vi jobbar vidare med elgitarren. Dagen till ära tar jag fram min allra första gitarr. Den nylonsträngade trotjänaren. Ibland är det rätt skönt att gå tillbaka till nylon.
Ungefär som när man blivit “stor” o lärt sig cykla på en stor cykel. Det är ändå rätt mysigt att ibland ligga mellan två bröst…

Balladen om Fredrik Åkare…

Ett första smakprov på min upptäcksresa i det elektrifierade landet kommer här. Låten heter i orginal “Gunatt” och det är mitt frikort här i världen, Josefin Nilsson, som sjunger den normalt sett. Om jag inte minns fel är det hennes pappa som skrivit den.
En klart svår passage där på slutet… där de normalt lägger på stämma på stämma (de där Ainbuskarna) men som blir något märkligt när man försöker sjunga den själv.

Hur som helst är det den här godnattvisan som sjungits för min dotter Amanda, i några år nu. O hon gillar den fortfarande tror jag. Det är nog mysigt när pappa sitter på sängkanten o sjunger, som avslut på dagen, kanske.
Tilläggas bör kanske att normalt kompar jag inte med elgitarr där på sängkanten. Då får den gamla hederliga akustiska duga gott. =)

Gunatt - Ainbusk / Josefin Nilsson

De kallar oss musikanter

Jag är just nu inne i en mycket experimentell fas. Existensiell. Exceptionell. Allt lite märkligt och udda. O mycket handlar om gitarrteknik, plock o sånt.
Jag är så förbannat trött på mitt sätt att spela att jag måste hitta nya variationer, anslag och sätt.

Apan i byn är jag ju sedan länge. Nu är jag apan med en gitarr i näven. Ibland. Tjohej!

Vi äro musikanter

Musikant

Musikant

Fjäril vingad…

När värmen och solens sköna strålar når ens nakna vita skinn blir man inspirerad.
Inspirerad att göra precis ingenting. Och det är ok. Just då, när det är varmt o gött att leva.

Man tänder kanske grillen. Häller upp ett glas rött vin. Bjuder över en vän.

Såhär borde det väl ändå alltid vara?

Lyssna o njut: Fjäril vingad

Tänk om folk…

Jag vaknade i natt och hade en melodislinga på hjärnan.
Samtidigt såg jag min kollega Henke. Vi kan kalla honom Henke Bänk, så vet ni alla att det handlar om samma härliga kollega som jag skrivit om tidigare.

Henke är en sån där kollega, och kompis, som alltid är go och gla. En människa som det egentligen är helt omöjligt att bli arg eller irriterad på.
Jag har försökt ett par gånger, men alltid ångrat mig efteråt.
Varför skulle man bli arg på en sån? En sån där som faktiskt förgyller varje dag i ens liv.

Den typen av människor som bara ger och ger, ler, ger och sen ler lite till.

Då förstod jag att sången egentligen projicerades genom mig. Det är Henke det handlar om, men det är jag som sjunger den. Och det är så sant det som sjungs, även om det görs på ett falskt sätt (jag kan inte så mycket bättre… jag är ledsen. Viljan är stark men köttet är svagt…).

Jag spelade in denna snutt nu när jag precis kom hem från en härlig pubkväll i hembygdsgården i Grebo. Försöka se förbi dessa världsliga ting.
Se kärleken. Det glada. Det goda som alltid segrar över det onda. Se Henke!

Lyssna vad han genom mig har att säga: Tänk om folk

Ny Cort i stallet

YouTube Preview ImageDen hängde där så dammig o trött. Stackars Tobbe på Musikbörsen bar fram gitarr efter gitarr, den ena bättre eller sämre än den andra.
Inget verkade duga.

Men så såg jag den där. Den var täckt av byggdamm. De renoverar och flyttar runt alla grejjer i affären just nu.
Man kunde ändå se det pärlemor-vita under det grå dammtäcket, och jag föll direkt såklart. En feminin gitarr. Kisar man lite med ögonen kan man ana en rosa ton när ljuset faller precis rätt på den… perfekt!

Spelade in en snutt så ni får höra hur den låter när man plockar. Återkommer senare med något lite rockigare sound också. Om tid o lust finns kvar…

Nyårslöftet avklarat!

Jag lovade mig själv i all hemlighet att jag nån gång under 2010 skulle spela gitarr och sjunga för äldre, på någon form av äldreboende.
Ett lätt löfte att hugga till med på nyårsafton när man var tvungen att hitta på något snabbt innan klockorna klämtade, men lite svårare att grejja både rent praktiskt och mentalt sen under året.

Nu i elfte timmen är det äntligen avklarat!
Jag fick med mig en god vän, Henke Bänk kan vi kalla honom, som tillråga på allt även han spelar gitarr. Och ska sanningen fram så sjunger han nog bättre än mej. Men lite mer tantigt på något sätt…

Ja ni ser själva. Ett par klipp från vår uppskattade spelning på Bankekinds servicehus.

YouTube Preview Image

YouTube Preview Image

(Henke är singel förresten… o jag säljer hans telefonnummer för 100 spänn till alla som vill ta chansen!)

Spelning på sjukan!

Universitetssjukhuset skulle inviga en ny sluten vårdavdelning. Neuro…nånting.
Vem ringer man då?

Jo! Figge (f)unplugged såklart!

Acton-shot from U.S. invigning av ny avdelning

Action-shot from the U.S. invigning av ny avdelning

Jag måste säga att på sjukan där finns det sjuksköterskor minsann. Trevliga damer från lägre ålder till högre. Alla med ett gyllene mål väl förankrat i hjärtat - att ta hand om dej!

Det vore väl fel att skriva att man gärna skulle spendera lite tid där för personlig omvårdnad, men tillbaka kommer jag gärna. Dock helst som “artist” då. Sjungande. För den här gången ville de bara ha lite finstämt gitarrspel. Som en liten pausfågel satt jag så där… o njöt av utsikten på 17:e våningen.